Polyend Tracker

Sequencern Polyend Tracker kan se lite riskabel ut om man inte har en aning om var den kommer ifrån. De som har hunnit bli 40 eller 50 år gamla bör dock minnas trackern väl. Den här typen av tracker tillverkades först av Amiga på 80-talet och blev snart en standardfunktion på de flesta datorer. Den yngre generationen känner kanske bättre till dess inkarnation som Buzz eller Renoise, men i övrigt ger trackern tillgång till en kompositionsmetod som har kunnat ducka under radarn ett tag nu. Det här är i princip ett komplett musikproduktionsverktyg som sitter på kanten av allt. Utrustad med ljudportar inklusive MIDI in och ut, har denna MPC-stil arbetsstation i en låda tillägg av ett tracker-gränssnitt och en liten armé av trumpads. Funktionerna i Polyend Tracker Traditionellt sett är trackern en ljudskapande metod i sig själv. Detta kan beskrivas som en synthesizer (som den förhärskande FM-synthformen på 80-talet), men prover är också ett fast värde. I Polyend Tracker har en samplingsspelare och inspelare integrerats tillsammans med en granulär synthesizer och en wavetable synthesizer - vilket ger den mer än tillräckligt med utrymme när det gäller möjlig ljuddesign. Den erbjuder också effekter och kan läsa klassiska MOD-filer (det filformat som användes av Amiga-trackers från förr i tiden). Allt detta är prydligt förpackat i en USB-driven låda med microSD-kortplats och en tydlig displayskärm i fullfärg. Vad är en tracker? För att förklara vad en tracker är på enklast möjliga sätt kan man beskriva den som ett tvådimensionellt rutnät uppdelat i spår som man kan placera anteckningar på. När det gäller navigering och tankesätt är det faktiskt lite som Excel. Medan ett vanligt DAW-program har en liknande tankeprocess bakom sig som ett bandparadigm, där realtidsinspelning spelar en viktig roll, är trackern ett mycket mer nördigt sätt att skriva partitur. Klassiska musiker som vill placera noter på exakt rätt ställe utan att behöva en metronom kommer förmodligen att upptäcka att de fungerar mycket bättre med en tracker än de först förväntar sig. Ett annat kännetecken för trackers är att de låter dig placera noter otroligt snabbt, ungefär som att skriva en bit text i ett ordbehandlingsprogram. Detta är skillnaden mellan en tracker och en vanlig DAW, där gränssnittet är utformat med fokus på att använda en mus och stöds av massor av grafiska menyer medan en erfaren trackeranvändare helt enkelt skriver in sina anteckningar med den typ av snabb skrivmaskin som är värdig en 50-tals tidningsreporter på kanten av en deadline.